Bilarnas avgasutsläpp

Avgasutsläppen i trafiken delas in i oreglerade och reglerade utsläpp.

Oreglerade utsläpp

De oreglerade utsläppen omfattar bl.a. koldioxid och svaveldioxid.

Förutom vatten bildas koldioxid (CO2) när kolväten förbränns fullständigt. Merparten av bränslet förbränns fullständigt i motorn.

Koldioxid är en nödvändig gas för växternas tillväxt och för att upprätthålla jordens temperatur, och små halter är inte giftiga. Mer koldioxid ansamlas dock i atmosfären när man använder fossila bränslen. I så fall pratar man om en ökad växthuseffekt, vilket syns i att jordens medeltemperatur höjs. Andra växthusgaser som människan producerar är metan (CH4) och dikväveoxid (N2O, lustgas).

Till följd av de orenheter och tillsatser som ingår i bränslena innehöll avgaserna tidigare svaveldioxid (SO2). Denna gasformiga förening förenar sig lätt med vattenångan i avgaserna och bildar sulfater, som fastnar på partiklarnas yta. Vägtrafikens andel av alla svavelutsläpp har tidigare varit liten, och svaveldioxidens andel av trafikutsläppen är i praktiken obetydlig till följd av den svavelfria dieselolja som säljs i dag.

Tidigare var även mängden blyutsläpp relativt stor. Blybensin är helt förbjuden i Finland och dieselolja har alltid varit blyfri, och följaktligen ger inte vägtrafiken längre upphov till blyutsläpp.

Reglerade utsläpp

De reglerade utsläppen omfattar kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar.
Kolmonoxid (CO), d.v.s. koloxid, är en luktfri och smaklös gas, som försvårar människans syreintag då den tränger undan syret från blodets hemoglobin. Kolmonoxid bildas när det inte finns tillräckligt med syreatomer för varje kolatom när den förbränns. Kolmonoxidutsläpp uppkommer i första hand i bilar med bensinmotorer, och de kan effektivt minskas med en katalysator.

Kolmonoxid oxideras också relativt snabbt till koldioxid, och globalt sett är olägenheten av koloxid följaktligen inte så stor. Vid stora lokala halter kan den dock orsaka symptom hos personer med hjärt- och kärlsjukdomar.

En del av bränslet passerar motorn utan att förbrännas och orsakar kolväteutsläpp (HC). Avgasutsläppen innehåller i huvudsak samma kolväten som bränslet. Dessutom uppstår kolväteutsläpp när bränslet avdunstar t.ex. vid transport och tankning (VOC-utsläpp). Kolvätena irriterar andningsvägarna. Kolväteutsläppen kan effektivt minskas med en katalysator.

De biprodukter som uppkommer till följd av förbränningen består till största delen av kväveoxider (NO, NO2, N2O). Dessa uppkommer när kvävet i luften oxideras i de höga temperaturerna vid förbränningen. Den allmänna benämningen för dessa är NOX. Kväveoxiderna är i synnerhet ett problem med dieselmotorer.

Det kan bli särskilt komplicerat att minska dieselmotorernas NO2-utsläpp, eftersom en oxideringskatalysator samtidigt även oxiderar NO-utsläpp och omvandlar dem till NO2-utsläpp. Kväveoxiderna irriterar andningsvägarna och ökar övergödningen i naturen.

Även om merparten av avgasutsläppen är gasformiga, innehåller avgaserna även fasta beståndsdelar. Dessa partiklar uppkommer när en bränsledroppe förbränns ofullständigt och lämnar kvar en kärna som består av oorganiskt kol (d.v.s. sot). De kolväteföreningar som ingår i avgasen kondenseras på dess yta.

Partiklar uppkommer i synnerhet i dieselmotorer, men även i bensinmotorer med direktinsprutning (GDI-motorer) kan partikelutsläppet vara stort jämfört med övriga bensinmotortyper. Partikelutsläpp kan bekämpas med partikelfilter av olika slag.