Fartygs isklasser
 

Fartygs isklasser

De finska och svenska sjöfartsmyndigheterna har utvecklat och utfärdat s.k. finsk-svenska isklassregler (FSICR) alltsedan 1971. I den finska lagstiftningen ingår bestämmelserna om de finsk-svenska isklasserna i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans. I lagen och de föreskrifter som givits med stöd av den kallas isklassreglerna för isklassföreskrifter.

Ett fartygs byggnadstidpunkt är avgörande för vilka isklass-regler som tillämpas på det. Bestämmelser om vilka regler som gäller vilka fartyg ingår i 2010 års isklassföreskrifter.

Isklassreglerna fastställer vilken minsta maskineffekt, vilken skrovstyrka, maskineri- och roderstyrka fartyg som går i is ska ha. Isklassen inverkar på fartygets nettodräktighet, som i sin tur är avgörande för hur stor farledsavgift fartyget måste betala. Isklassen är också av betydelse för hurdan isbytarassistans fartyget har rätt att få.

Syftet med isklassreglerna är att säkerställa att fartyg som rör sig på Östersjön har de egenskaper som behövs för gång i is så att vintersjöfarten kan förlöpa så smidigt och säkert som möjligt.

Motsvarighetsförteckning

Trafiksäkerhetsverket Trafi har utfärdat en föreskrift om vilka isklasser som motsvarar erkända klassificeringssällskaps klassbeteckningar (den s.k. motsvarighetsförteckningen). Om ett fartyg har en klassbeteckning för isklass som är utfärdad av ett erkänt klassificeringssällskap, får det någon av de finska isklasserna IA Super, IA, IB, IC, II eller III i överensstämmelse med motsvarighetsförteckningen.

I föreskriften om motsvarighetsförteckningen ingår också närmare bestämmelser om de uppgifter och utredningar som behövs för fastställande av isklass.

Vintersjöfartsforskning

Att hålla isklassreglerna a jour med den ständiga utvecklingen av fartygens strukturer kräver kontinuerlig forskning och utveckling. Trafiksäkerhetsverket (Trafi), Trafikverket och Sjöfartsverket i Sverige finansierar forskningsprojekt som främjar vintersjöfarten.

 

 
 

 

Sidan uppdaterad 22.09.2016